När man är kvinna är det i bland väldigt påtagligt att man är just kvinna… en gång i månaden till exempel.
Genom åren har jag utforskat mitt eget kvinnliga själv och kommunicerat med andra kvinnor om vad vår fulla potential består av både kollektivt och personligt och det jag kommit fram till är minst sagt spännande.
Det finns kvaliteter som till exempel en självklar och helande enkelhet till och i livsprocessens olika faser. Kontakt med en naturlig kraft i visdomen om kroppsmedvetenhet i cykler och rytmer. En kontakt som för övrigt i sin raffinerade form är ren magi… och verklig healing… både i relationer och i kreativa processer.
Det finns också jordnära kvaliteter som verkar som synkroniserings receptorer i tidsförlopp, visdom om själsnäringen som bor i sann skönhet och det samma om manifestations kraften i äkta hängivenhet… och mycket mycket mer som i Verkligheten är den kvinnliga energins gåvor till världen… PÅ RIKTIGT.
När jag kommer i kontakt med dessa gåvor i mig själv och i andra kvinnor blir det inte längre en fråga om jag skall bejaka och ta på allvar min kvinnlighet som en tillgång i mitt arbete, mina kreativa processer, mina relationer och på min egen väg mot min fulla potential… utan snarare hur?
En nyckel som jag och många andra kvinnor har funnit är att lyssna på och att vara i intim relation med den egna kroppen… och att i det bejaka det äkta Mötet med livmodern och den kvinnliga andens förankring i den. För att sedan på en verklig erfarenhets bas kunna använda kroppens och livets cykler som beslutsunderlag.
Detta är ren och verklig kvinnomagi… kvinnlig kreativitets alkemi… som borde ha ett mycket högt pris på arbetsmarknaden och erkännas som ovärderlig i varje kvinnas eget liv.
{ 15 kommentarer… läs dem nedan ellerlägg till en }
Åh tack!
Kan du förklara detta sycke extra för mig?:
”Det finns också jordnära kvaliteter som verkar som synkroniserings receptorer i tidsförlopp, visdom om själsnäringen som bor i sann skönhet och det samma om manifestations kraften i äkta hängivenhet… och mycket mycket mer som i Verkligheten är den kvinnliga energins gåvor.”
Kramar
Jivan
Jag har den senaste tiden sett kvinnliga energier som jag inte lagt märke till förut… (det hände parallellt med att jag mötte kärleken i den manliga energin relation till komplexiteten) hur som helst… det är en kvalitet av lyssnande och tvekan som många kvinnor bär på som i sin renaste form är till för att ”guida” manifestationsprocessen in på exakt rätt plats i tiden. Det är en kvinnlig… försiktighet… eller ett intuitivt och mycket kvinnligt inkännande som endast är till för att tjäna tidsperspektivet… och att olika processer hamnar i ”rätt tid” för det högsta bästa. Det är såå coolt!
Själsnäringen som sann skönhet består av den känner du säkert i ditt eget hjärta… eller hur?
Magin och manifestationskraften som bor i en kvinnans hängivenhet är en kraft som är magisk bara för att Gud själv är genuint svag för den. När en kvinna upplåter hela sitt hjärta i galen tillit till livet, Gud, sina barn… eller något annat hon kan dö för så kan inte Gud stå emot. Bönen som bor i den ceremonin som hon naturligt skapar med rörelsen som kommer ur den hängivenheten besvaras obevekligt. Det är såå djupt vackert. Tänk vilken kraft i ett företag som förstår att RÄTT använda sig av en sådan resurs.
Du är galet bäst!
I gott sällskap skulle jag säga JennyAnn!
Samtidigt som du skrivit det här läser jag ett inlägg av en fb-vän, om vilka skitjobbiga övergångsbesvär hon har. Svettningar, vallningar o verkligen hela havet stormar. ”Känner mig inte som en vis kvinna”, skriver hon, tappar bara närminnet o mår jättedåligt. Kanske är det tabubelagt att prata om, undrar hon.
Övergångar som en kroppens våldsamma reaktion o fall rakt ner i underjordiska stormar, kanhända? Vet inte. Men den sidan, hur hantera, befinna sig, är viktig att lyfta fram. Nåt med fr död till liv, kanske? Och den ”döden” är kanhända verkligen en ”död”, en kontakt med våldsamma krafter.
Själv var jag faktiskt till gynekolog idag pga att jag tidigare haft konstanta blödningar. Gillar inte att ta tabletter o avvägde om det är värt ta för att rätta till, men har gjort det. Kom då också att tänka på kvinnan i bibeln som haft blödningar i tolv år o rörde vid Jesu mantel o ”strax upphörde blödningarna”. När gynekologen nu kollade att allt är ok såg hon att ena äggstocken är tom, andra har bara några få ägg (heter det så bara) kvar. Tomma äggstockar! Det kändes så häftigt. Genomfors faktiskt av en hisnande känsla. Verkligen som om det är ett nytt tillstånd, vet inte varför jag reagerade så. Gillar bara tanken, känslan: tomma. Det var faktiskt som ett möte med Livmodern, en intim relation med mitt eget inre, såväl fysiskt som själsligt/andligt el nåt. Blev lite ”hög” av känslan. Det tomma inte som avsaknad utan som…nåt.
Det intressanta med att bli äldre är bl a att man är tvungen att lyssna mer på kroppen. På ett djupare sätt, följa noggrannare. Som ung har man marginaler som gör att man fixar mycket trots att man ”far fram” med sig, nu krävs en intimare följsamhet. Det är absolut jordnära o förankrande (hoppas jag! och don´t I need that!).
Åh, Maria… nu går du in på ett av mina favoritämnen… och jag riskerar att hamna i att detta svar blir en mindre bok.
Övergångsåldern är en av de vackraste övergångarna/faserna eller cyklerna som en kvinna kan uppleva på den kreativa, personliga och andliga resan… om man får rätt vägledning. Det du beskriver om ”tomheten som… nåt” är såå vackert! Det är precis så… det uppstår en tomhet som bjuder in till ett möte med den egna livmodern som Noder Jords egen livmoder… de tomma äggstockarna som andens övergående andetag genom universum. En upphöjdhet av det kvinnliga moderskapet till det Kvinnliga Moderskapet… tillsammans med den stora Modern… i en gränslös och djupt opersonlig… ny relation till det Gudomliga. Detta har för mig varit den vackraste initiering jag upplevt i detta livet… trots oändliga blödningar, migrän och andra obalanser i kroppen… som jag för övrigt fått hjälp med via homeopati och andra naturläkemetoder.
I den ”upphöjda” verklighetsnärvaro som övergångsåldern erbjuder har jag dess utom fått landa djupare in i mitt egen personliga kvinnliga potential med djupare harmoni och balans… vilket helt spontant och konkret gett mig kontakt med flera av de kvaliteter som jag omnämner i texten ovan… med en slags djup tillit till mitt verkliga kvinnliga värde som naturlig följd.
Phuw… det blev ingen bok… jag klarade det ganska bra ändå tycker jag…
Åh jag fattar, vet, känner, leker, dansar, hängivet,
gråter floder av själsguld
som glittrar i springorna in i den nya tiden…
som öppnar springorna…
som tystnad… som väntan… som… gud/gudinnan… som… mmmm
Åh Maria!
Tack för tomeheten som är fullhet
jag upplever detta i meditation – har alltid gjort
och plötsligt när jag läser dina ord
Ja så är det
min tomma/fulla äggstockar som är förbundna med min LIVmoder
som nu finns för andligt liv
Detta berör mig väldigt djupt, då jag har nuddat vid det en gång, och magi uppstod. I skapandet och själva livet… som också är ett skapande… på ett vis. Det tappade jag då jag tog ”steget ut i den manliga atmosfären”, som på inget vis accepterade den lite annorlunda kvinnliga kraften
Men det var några år sedan, och nu ser jag hur den – medvetenheten om den, längtan efter den – ploppar upp som om fröna blivit bevattnade av så många kvinnor och mäns längtan…efter att se den i världen…
Tack för att du beskriver så bra, använder så träffsäkra bilder, så jag genast känner in vad det betyder…och berörs på djupet av själen, lite smärtsamt men helande.
Kram!
Tack Gita och ni andra för en fantastisk diskussion. Ni ger mig nya perspektiv på min egen kvinnlighet. Känner mig rörd – och så stolt över att vara kvinna! Kramar!
När jag fick en blödning någostans efter 45 år på fel tid trodde jag det var cancer. Det var inte konstigt att det var min första föreställning. Den låg gömd i varje cell och rädslan fick ett grepp över mig. Både min mamma och mormor dog tidigt i cancer. När jag kom till doktor och tog prover blev jag lugn efter besked att det inte var någon tumör utan bara vanliga rubbningar i övergångsåldern. Och jag gick vidare för mer stöd och sökte mig till en antroposofiks läkare som förutom balansernde medel gav mig följande bild.
När vi kommer i övergångsåldern lämnar visa rytmiska krafter som följt oss varje månad våra fortplantningsorgan. De visa krafter drar sig bort och lägger sig istället kring våra hjärtan.
Med den bilden och dessutom en välgörande dikt lämnade jag läkaren som gav mig tillit till övergångens stora vishet.
Ja, spännande samtal här!
Vill lägga till: allt det här kvinnliga, rytmer, övergångar, faser, rörelser…spännande, livgivande…men också ett möte s a s mellan/med många krafter. S k mörka o ljusa. Tänker t ex på att det att föda barn: wow, bara så mitt i det häftigaste, Liv! Men just det är faktiskt förenat med risk: en kvinna om dagen dör i världen i samband med förlossning (om jag minns rätt).
Och: önskar själv att jag bara kunde nyttja naturläkemetoder o dyl…tja, många med mig har helt enkelt inte råd. Det finns praktiska aspekter av hur befinna sig i t ex övergångsåldern som näst intill skapar ”klass-skillnader” (lite grovt uttryckt kanhända, men).
Och: har hört att problem vid övergångsåldern är ingen ”naturlag”, dvs det finns kulturer där kvinnor inte alls har såna problem som i västerlandet. Om det är så: intressant.
Jättebra med såna här samtal, för jag tror vi behöver ”vägleda” varandra.
Jivan; Du är så vacker! Din poesi blir djupare och vackrare för varje gång du delar.
Ingrid; Såå vackert beskrivet! <3
Pia; Mmm… det är underbart att ha kvinnor att dela den här resan med. Vi kan stärka varandra och hjälpa varandra att komma i håg att vi har hur mycket som helst att vara stolta över.
Tack för att du delar det Maria B!
Jag fick också leta länge innan jag hittade någon stärkande vägledning till övergångsålderns mysterier och magi.
Tack Gud för antroposofiska läkare.
Du tar dig nästan alltid längst in i mysteriets kärna Maria S…
Visst är det en av de djupaste av alla mirakler med att vara kvinna just hur nära vi har till mötet mellan de mörka krafterna och de ljusa. Att vi troligtvis genom närheten till födelsen, döden och alla livats naturliga faser och rytmer däremellan… själva livet helt enkelt… har en enkelhet i de mysterierna och de krafterna som måste samverka i dessa skeden för att livet skall fortgå. Vi är mirakler med magiska förmågor… det är helt enkelt dags att vi ger oss själva den kredit vi är värda för det så att männen har en chans att förstå att de förmågor vi har är helt avgörande för vårt samspel som människor här på jorden. Precis som männens kvaliteter har samma värde… lika värde helt enkelt! 
Viktigt det du skriver i slutet… att det inte är naturligt med övergångsstörningar… eller ens någon annan störning eller obalans vid födsel, menstruation och många andra livscykler. Vi lever i en obalans… Kanske är just att vi kvinnor förstår och på riktigt kan känna hur värdefulla alla de förmågor vi har är i det gemensamma livet en stor del av hur vi hittar tillbaks till den balansen.
{ 1 trackback }