Som många av oss upplever just nu så ”brinner” vardagen och den gemensamma verklighet av att det gamla håller på att falla sönder och det nya vill ta plats. Mycket stress, mycket förvirring och för några mycket smärta uttrycker sig. Med ett perspektiv av att det i grund och botten (evolutionärt) är en helt naturlig process som pågår… och samtidigt att det aldrig förut i mänsklighetens historia varit så intensivt känner jag att jag vill dela något viktigt som jag ser…
Verkligheten vi alla lever i (kollektivt och individuellt) är i grunden skapad av oss när vi var små bebissjälar. Vi visste det vi visste, kände det vi kände och hade en kontakt med den stora världsbilden (även den universella) som var precis så som den kunde vara när man är en liten själ. Nu håller vi på att växa upp. Vi behöver något nytt… bland annat en ny värld och verklighet att leva i.
Små själar är beroende av det som är större och mäktigare än sig själv för att överleva därför har vi skapat ett hierarkiskt system med en förvriden bild av en Gud som sitter i himlen… alltså överst… så att vi alla på något sätt alltid tryggt har kunnat luta oss på och lämna över ansvaret till någon annan längre upp på stegen. Nu skall denna bild och verklighet bytas ut mot en som kommer ur ett vuxet oberoende i existentiell bemärkelses. Ett oberoende som vi människor här på jorden aldrig har varit i förut. För tänk om Gud inte är längst upp… utan mitt inne i oss själva..?! Vem har ansvaret då?
Kruxet är att det som skapats i glappet mellan de små själarnas medvetenhet och den medvetenheten som håller på att forma sig i de själar som vi håller på att bli är ett destruktivt missbruksbeteende som vi i alla fall kollektivt inte är helt villiga/mogna att ta in som något allvarligt problem än.
Vi kan i alla fall tydligt se det i hur vi kulturellt lever i relation till, till exempel det materiella, till energi, till mat, till pengar, till sex… för att inte tala om hur vi har börjat använda droger i olika kemisk form för att vi på toppen av det här försöka fly i från smärtan och effekterna av all denna destruktivitet som vi utvecklat… och som vi någonstans i våra friska själar naturligt och smärtsamt nog känner är osund och sjuk.
Nu när den nya och mognare verkligheten vill ta form stöter de flesta av oss (jag skulle vilja säga alla)… medvetet eller omedvetet på smärtan som kommer av olika personliga beroenden och missbruk som vi är i. För de flesta handlar det om missbruk och beroenden som vi inte ens definierar som det samma i dagligt tal eller skulle kunna diagnosticeras som det i facksammanhang. Men ur den mogna själens perspektiv och i processen av den naturliga och verkliga människans födelse så är det klart och tydligt missbruksbeteenden som kommer ur ovan nämnda existentiella beroende.
Eftersom jag själv väljer den mogna själen och den naturliga människans perspektiv när jag vägleder andra i mina sessioner så tar jag mig också friheten att prata om och peka ut den aktiva beroende problematiken i varje individs vardags dynamik (Hur subtil den än må vara i konventionell bemärkelse.) parallellt med personens naturligt friska och ljusa sida.
Att hantera och bemöta sitt mörker i ett beroendeperspektiv har visat sig vara ett mycket verkningsfullt sätt att öppna upp för kraften och verkligheten som vårt inre mörker håller. Att bemöta oss själva och varandra med och i våra ljusa sidor är inte svårt för någon av oss (åtminstone så länge de är lagom ljusa 
)… mörkret däremot är en extremt tabubelagd del av våra liv som de flesta av oss behöver närma oss med med både slughet, mod och försiktighet.
Då både mörker och ljus behövs för att vi på riktigt skall kunna få uppleva och leva vår fulla kraft är det extremt viktigt att vi (var och en) ser våra egna personliga beroende och de missbruks beteenden (i den naturliga människan och den mogna själens perspektiv) som följer med dem.
Kritiska tider som nu när många upplever stress och förvirring är det dess utom just detta som enligt min mening är den magiska nyckeln att öppna stängda dörrar in i framtiden med. Den förvirrande och just nu snurrande verkligheten kallar/bjuder in oss till att känna smärtan av de beroenden som fortfarande hämmar oss och öppnar samtidigt möjligheten för oss att på riktigt hantera de missbruk som följer i dess spår. Det existentiella oberoendet är vårt nästa steg…
Känner du dina beroenden… och vet du hur dina missbruk ser ut?
{ 7 kommentarer }
